23:15

Tänkte på dig redan då jag vaknade. På vårat samtal vi hade igår. Jag var så nervös, jag är så nervös. För de och för hur du skulle reagera då jag berättade. Att jag var så nervös som jag var, som jag är. Det sprätte i kroppen. På oss båda två. Skakade tänderna och denna gången inte av kyla. Åh, va vi ville ha. Åh, va vi vill ha. Jag såg även svartsjukan i dina ögon. Men du var stum. Måste vara väldigt svårt att säga, att erkänna svartsjuka. En känsla jag nog aldrig riktigt har känt. Tills nu. Innan var det bara tiden som kunde göra mig svartsjuk, att personen skulle lägga sin energi och tid på någonting annat eller annan. Me bara tanken av att du skulle titta på någon annan så där som du tittar på mig. usch, vad jag måste skämma dig med mitt kontroll behov. Och av min öppenhet. Men jag kan inte hålla tyst. Jag måste få tala ut. Och fråga. Att läsa dig mellan raderna är någonting jag inte kan hjälpa. Född med det. Men det står ingenting där. Det är tomt. Bara fullt med ärlighet. åhåhåhåh va jag faller på dig, in i dig nu. åhåhåhåh vad nervös jag är. Hoppas du är det med. För detta är första gången jag skakar av begär.

This time baby i'll be bulletproof.