attvaratvå
vi var ju två. borstatänderna två. mat för två. delade bannan å cigg. växlade i bilen bådatvå. å såmycketmer två. du var alltid så konsentrerad när du stod där vid spegeln och drömde dig bort till en bättre värld där du bara kunde vara utan några krav eller begär. där du kan titta på fotboll och dricka öl en hel kväll utan att mobilen ringer med en skrikande flickvän på andra änden. å där stod jag å lutade mig mot dörrkarmen å log smått. för han var så så otroligt fin när han stod där och tänkte och koncentrerade sig medan jag drömde om lycka, barn och rosor på alla hjärtans dag. hur jag fortfarande kan komma ihåg din doft. en hemlighet, jag brukar ibland springa förbi Åhléns å lukta på din parfym bara för att inte glömma. lukta på din tröja fast att den har varit tvättad massatals gånger sedan du ens rörde vid den. även om det gör ont så ler jag fortfarande när jag tänker tillbaka. på dig och dina kyklingårisbrockoli diet som då skulle göra dig så stark och oövervinnelig. å jag skulle springa där efter dig som en sjöko i sommar å du sa. 'men du, e ju min sjöko'. det kan vara en av det finaste sakerna du någon har sagt till mig. det kom så där rakt ifrån hjärtat. man kunde höra det. att du var stolt. vi hade det som bäst då. och så fort jag tänker på dig så ser jag dig här hemma iförd din stickade gråa tröja som jag älskade så. lekandes med Clear O'Donnell.. du vet, jag kallar henne fortfarande det. och jag säger fortfarande gosid ist för godis, jagel, nejlika men pluppi använts aldrig. jag var pluppi. din pluppi. i en del av mitt hjärta kommer jag alltid att vara din Pluppi.
