11 okt. 2009

05:18

Andas så att läpparna blir torra. Idag är en konstig dag. Ikväll var en konstig kväll och natten ska vi inte ens snacka om. För du vet hur jag är, en nervös liten mes. och även fast du inte erkänner de så vet jag, att du tycker så. Ärligt talat så vet jag inte alls, varför de blev så här, varför det är så här. Låter dåligt, men det är nog mitt fel, allt. Och som jag har sagt till dig hundratusentals gånger så vet jag inte varför. Jag vill lika mycket som du komma förbi det. Men smeten har hårdat, vi hat fastnat. Hur vi ska ta oss ur vet inte jag. För jag vet vad du vill. Jag vet att du alltid vill. Och det är lika jobbigt som att alla dina vänner vet. Som de nu gör. Jag tänker att jag måste tänka. Men jag kommer ingen vart. Hittar inga nya svar. frustrerad. Jag vet inte vad det är jag behöver. För frihet har jag. från dig. Jag har allt från dig. Nu ligger mitt halsband hos dig. Även min värdighet försvann. Ingen som ser det förutom jag. Du sa, - Jag fattar inte dig, jag fattar aldrig dig. Det gör mig galen
ja sa, - Det gör ingen, sån är jag.
Även hon där som ska veta allt om mig, som sätter dessa tester och prov. Tycker jag är svår. Hon sneglade på mig. Och sa, - Det är nog svårt för folk att fatta dig? Du är ganska svår?.
Jag skrattade och sa, - haha, ja. Det finns nog ingen jag har mött som fattar mig, de bara tittar så där letade och säger "Vem är du, egentligen?" Men det är bara sån jag är.
Hon sa, - Hmm... Inte ens jag kan se vem du är efter all denna tid. Vem är du, egentligen?

Jaadu, svara på de och jag gifter mig med dig.

Inga kommentarer:

Bloggarkiv