9 maj 2010

23:42

huvudet skriker inte efter hjälp längre.ingen ilande känsla alls. å det mest obehagligaste av det hela är att jag saknar den obehagliga känslan. jag försöker nästan spänna huvudet så hårt så att de gör ont. jag saknar den ondaonda känslan. det skrämmer mig.de fick mig att känna mig så där levande. smärtan gjorde någonting alldeles så konstigt. som en maskin som alltid har funnits som bara aldrig har använts. så smäller den till efter hundratals år. så klart de gör ont. den måste smöjar såklart. bytas ut lite delar å läsa manual. när går smärtan över? när? snälla du väck mig smärta väck mig.

Inga kommentarer:

Bloggarkiv