21:46

Nu då jag vet att jag borde. borde spotta ut allting på ett bord och iallafall rita fram det. berätta allting som har hänt på senaste tid. borde förklara för mig själv vad som egentligen hände. men det enda jag kan säga är att allting tog stop och nu står det still och det enda jag aldrig kan sluta tänka på är dig och ditt fåniga leende. bara för att du sitter så dumt inprintad i min skalle. så dyker du upp då jag är som ensammast och svagast. å jag glömmer bort allt jobbigt. alla bråk. skrik. slag som du gav. som igår. komåtänkapå den där kvällen du vet. ja du vet. jag vet att du kommer ihåg. det kanske var för det var våran alldeles första kväll tillsammans. bara du och jag, ingen annan var med och vi låg där på gräset som små nervösa barn. skakade som asplöv för det var en kall sommar kväll å jag tror aldrig himlen har varit så klar som den var den kvällen. stjärnorna. å stjärnorna. jag kommer aldrig glömma stjärnorna och din kyss. du ska veta att jag kommer ihåg varje sekund av den kvällen. varje blick. din röda tröja. å nu önskar jag att jag hade kunna spola tillbaka. uppleva det vi upplevde den kvällen. skiljas åt och aldrig mera ses. det hade varit bäst så. för vi vet att jag hade förstört allting ändå.

nu sitter du där i din kanske alldeles nya lägenhet och känner att du har tagit det där klivet uppåt som du kanske borde ha tagit för länge länge sedan men du gjorde det nu och det känns kanske okej ändå fast att du har den mest manipulativa bästa vän man kan skaffa sig så är det ändå bra. allting är okej säger du om och om igen och jag vet att du tänker på mig. varje dag. precis som jag gör varje gång varje dag och det skrämmer mig hur ofta jag påminns av dig av det mest alldra mista sakerna. dalaplan. möllevångstorget kebab ditthårpray dindoft marsvin restauranger white lies disco ensamble, vägar där vi har gått, meningar som du alltid sa, mångamångafler å KB... vi ska inte ens snacka om Kb. varje gång jag går dit är du där. jag vet att du är där för du är alltid där och står alltid där och tittar så där som bara du kan göra med dina ögon som tränger sig in i mitt inre och gör så ont så ont. å jag vet att du är där och kommer vara där med dina vänner som bara gör mig ännu mer förvirrad och jag vet att jag inte kommer kunna låta bli att prata med dig å jag vet att jag inte kommer kunna låta bli att bråka med dig. jag vägrar att gå dit numera. jag önskar att jag kunde för jag har någon slags hat kärlek till det sunkiga stället. men jag ger dig det. jag skulle aldrig be dig att flytta från det enda ställe där du går där ifrån med det du vill ha. en brud över axeln och en JD i handen. jag hoppas att det kommer komma en dag då vi båda kan pratar utan att falla i gråt. du vi kan prata utan att det ska vara så svårt. å den dagen då kan kan prata utan att hata är jag här.