För detta är ingeting vi kan kalla kärlek. för idag kan vi inte känna det du känner för mig. och jag vet, hur jag kommer att såra dig.igen. för jag vet hur ont det gör. jag ser hur du går mellan alla rummen där och alla dessa platser som vi har spenderat våran tid alldeles för länge och du tänker bara på mig och hur det kunde ha kunnat vara om vi bara hade kunnat spola tillbaka tiden igen då vi var från början och låta bli att börja. det var så jag började såra oss båda på alla sett som fans flydde jag bort så långt bort från den jag är som person för jag vet att du vet att du känner mig för den jag är. för jag ser hur du tittar så där på mig och du kysser och letar med dina trånande ögon efter någonting där inuti mig som du letade efter sol en grå höstdag- då alla löv föll ner och de ogjorda promenader och kyssar å de skratt som aldrig blev av. jag ersatte det med en smet av oro och sorg och nu vet vi båda att detta aldrig kommer gå även om vi bönar och ber och han där kollar på mig frågade och säger - Vad är det du döljer där bakom, under din hårda mun & tunna skal. ochjagsa Ingenting, absolut ingeting.
Vi tog en promenad bara för att titta på varandra och för att sedan gå hem och fråga oss själva ännu en gång om detta var ett misstag. för det enda jag gör är att sårar oss alla, får er att hata. men mest mig, för jag stöter ifrån mig de alla som som älskar mig och ger mig inget hat. jag livnärar mig på hat, kanske till och med trivs sådär som vi hade det. jag var kungen och du min slav som jag sårade dagfördagfördag. för det måste finnas någon förklararing hur det blev så här & hur jag blev så här tvivlande. jag har aldrig flytt så här som jag gör nu idag i min soffa för att vara sjuk för att slippa stiga upp och sätta på mig ett anikste som ändå ingen vill se. & absolut inte jag för jag är rädd, så jättejätte rädd för att andra ska se den jag egentligen är före mig och sedan krossa mig nu är jag inte längre rädd för att gråta framför dig eller någon. men jag hatar. för varje gång jag får blöta kinder kommer jag att tänka på dig. som krossade mig. igenigenigen. du som gjorde mig till den jag är idag. jag undrar fortfarande varför jag tänker på dig nu när du inte tänker på mig alls. innan nöjde jag mig med att vara en dammråtta i ditt rum bara sitta där helt tyst och bara titta upp på dig och drömma mig bort som om du vore min kung. varför kom inte och skrek? varför slog ni inte mig? ni borde ha skakat mig, dragit i mig tagit mig där ifrån & låst in mig för den kvällen försvann jag. nu är jag den människan som ni alla är. en stor fet lögn. var vad du var mot mig men mest var jag var mot mig själv. den kvällen då himlen öppnade sig & de regnade jag grät mer än vad som föll ner. jag kommer aldrig förlåta mig själv för de som hände. du lämnade mig vid dörren som tusentusentals gånger förr.
kommer aldrig igen känna kärlek. kommer nog aldrig sova på riktigt igen. du fann mig döende. där alldeles ensam. jag kommer alltid gemföra alla med dig fastt du var det värsta jag har varit med om så kommer du alltid stå bakom de nya men tillslut kanske men ändå blir kär och de kommer där gående men varför ser jag bara dig. jag vrålar ut om igen & jag föll tillbaka till dig. nu var jag minde blå. hjärtat började slå för de säger att tiden läker alla sår men vad kan vi hoppas på. innan jag dör för jag kan nästan önska ditt hjärta död. för du äger mitt blod.
1 kommentar:
Skicka en kommentar