16 juli 2009

15:54

Coffee break.

Jag tror alla är ganska ensama ändå.
Även de som väljer att skilja sig från andra.
Alla behöver någon, några.

Jag har kännt mig ganska ensam den senste tiden
Även om jag har vänner runt om kring mig
Så känns det väldigt tomt
jag är nog på väg upp för ett av de högsta trappstegen jag har varit med om
Jag har ganska hög press på mig nu
Mycket stress
stressad över saker som kan vara om en månad eller några år.
Kännder mig ändå ganska stabil och lugn
Jag har sollat bort många av mina vänner
De ytliga vännerna och har bara dem jag verkligen bryr mig om kvar
Därför behöver jag mina vänner riktigt mycket nu.
Det är ingen speciefikt jag mår dåligt över
Jag har bara mycke press just nu
Många viktiga beslut
Sånt som jag aldrig har hanskats med förr
Jag är ganska känslig för småsaker som ändrar min vardag
En dag är mycket för mig
Det märks inte på mig
För jag är så pepp och prat glad nästan alltid.
Men jag funderar mycket på saker som jag inte tänkt på förr.
Gör att jag behöver höra att mina vänner är där och bryr sig.
För min största rädsla är att bli lämnad ensam.

Jag håller på att växa upp
bli vuxen
och de blir större press då man umgång med människor som är så mycket äldre än mig själv.
jag vet att jag är ganska mogen för mina ålder osv... Men jag är fortfarande 17, snart 18.
Så det är mycket jag inte har varit med om ännu kanske.
Men det betyder inte att jag gillar att bli kallad "plutt".
För jag har redan tillräckligt job bigt med att försöka hanskas med min stress att växa upp.
Så det enda jag behöver är mina vänner som stöttar mig om jag faller.
För jag är kanske inte så stark som jag verkar vara.

Jag vet att jag har blivit ganska elak mot folk som jag inte bryr mig så särskilt mycket om.
Men det är mitt sätt att att släppa saker och gå vidare.
Jag har inte tillräckligt med tid och energi att lägga på dem.
Men elakhet kanske är onödig men den har alltid varit en del av mig.
Jag är spydig, kaxig, elak och provocerande och jag vet nog många som hade velat banka skiten ur mig.
Men det är mitt problem och jag står för vad jag säger och gör.

Jag tror denna veckan av ensamhet har varit ganska nyttig.


I'm two cups into my coffee break
I'm sitting alone in the cafe front way
Reading all by myself
I'm Turning my cell off just to breathe
'Cause everyone I know just keeps calling me
And I just need a little time

Cause I've overcommitted myself
I guess this is growing up
I'm sleeping so little these days
I guess this is growing up
I'm feeling things are about to change
I'm guessing this is growing up
Yeah, I'm guessing this is growing up

And my mom hates my guts
She has every reason to
From all the things I do
And it breaks me just to know
That I have torn her apart so many times
So many times

I don't wanna change, I wanna stay right where I lay
Eyes closed, head down on the pillow,
Better change, before it's too late,
I'm guessing this is growing up...

Now I'm done with my coffee break
I turn on my phone
Now that I've grown up

Inga kommentarer:

Bloggarkiv